Har en depressionsvacka just nu. Tänker på allt, är förkyld och har fått tillbaka min urinvägsinfektion. Just nu känns allt bara mörkt, jobbigt och trist. På så sätt ska det blir skönt att komma till skolan, slippa tänka. Jag vill bara stänga ute allt, glömma och skita i vad som händer. Men det går inte, inte när de som man älskar mest är inblandade.
Finns folk som har det så jävla mycket värre. Men när det kommer till ens trygghet så är det olika för alla. Det är ens egen comfortzone som räknas. Utan den kan man inte vara den man är. Inte prestera, tänka, eller gå vidare. Jag vet inte hur jag ska reagera ens, allt jag har byggt upp under 16 år, snart 17, försvinner bit för bit varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar