Kärlek kan tolkas på många sätt. Men jag har alltid tolkat det på samma sätt - att man får samma känslor för personen som man fick första gången man såg varandra. Det där pirret, känslan som gör att man känner sig hemma. Att man inte behöver vara någon annan stans. Det spelar liksom ingen roll om Jorden stannar, eller om alla vänner försvinner - man vet ändå om att killen eller tjejen man älskar finns där.
När jag träffade Tommie var det kärlek vid första ögonkastet. Jag kan säga att jag känner fortfarande likadant för honom som jag gjorde första dagen. Med honom känner jag mig hel. Det är en svår känsla att beskriva. Men så länge man känner sig hemma och lycklig, har man hittat rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar