Kan man säga om mitt liv, om man vill sammanfatta det - upp och ned. Har fått reda på massa saker som skakat om mig. Förlorat tre vänner på en vecka. Backstabbing, lögner och svek har blivit det jag drömmer, sover, andas. Men där finns ett ljus, ett ljus som gör min vardag värd att leva.
Och det är Kristoffer <3 Han förstår, lyssnar och bara en blick från honom kan säga mer än tusen ord. Många av er, undrar säkert hur jag kan "gå vidare" så snabbt. Och jag förstår, jag fattar det knappt själv. Men jag tror jag vet varför. Jag har helt enkelt börjat fatta att jag förtjänade bättre. Jag förtjänade inte lögner, otrohet och ångest. Jag behöver inte någon som gör min vardag till ett living hell. Därför gjorde jag slut med Tommie.
Jag började prata med Kristoffer innan jag gjorde slut med Tommie. Vi klickade så himla bra, allt stämde - kemin, humor, värderingar, allt! Han fick mig att inse att jag kunde inte ha det som jag hade det. Jag måste få leva livet innan det är för sent. Och, rätt som det var, så fanns där känslor för Kristoffer. Jag ville se honom, prata med honom och veta av honom, varenda dag.
Så, nej, jag dumpade inte Tommie för Kristoffer. Kristoffer fick mig att inse att jag förtjänar bättre, och ingen har någonsin (förutom min familj) sagt så till mig. Så, just nu är allt tufft. Det är motigt, som att cykla i uppförsbacke när regnet forsar ner i ansiktet på en. Men jag tar mig ur det. Speciellt med världens finaste kille vid min sida <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar