Ibland, eller rätt ofta faktiskt, så känns det som om tiden inte räcker till. Man har tusen saker att göra medan tiden rinner igenom fingrarna på en. Varför kunde jag inte ha en sådan dag igår? Då tiden bara går förbi och när man öppnar ögonen är det nästa dag?
Gårdagens 24 timmar hann vända mitt liv upp och ned en miljon gånger, om det räcker. Dagen började bra, jag var i skolan och kunde faktiskt koncentrera mig bra. Jag fick mycket gjort och det kändes jättebra. Men när jag kom hem, började allt. Jag har, som ni kanske inte vet, bråkat med en av mina bästa kompisar i hela mitt liv. Eller bråkat har vi väl inte, bara slutat prata. Och rätt som det var, så stod hon i min hall och ville prata.
Förutom det, så fick jag reda på att en av mina bästa vänner, är ute och festar (ligger?) med mitt ex, Tommie då... Jag bryr mig inte om vad han gör - men att HON skulle få för sig att göra något sådant när hon vet hur jag mår, är riktigt lågt. Det gör mig illamående.
Och som om, det inte var nog, så när jag ska hem från Kristoffer, så ser jag Tommie. Varför? Varför? Är det för att straffa mig? Dagen innan, hade jag gått förbi honom och fått en sån jävel till blick. Blev så jävla rädd. Varför? Kan jag inte bara få kura ihop mig som en liten liten köttbulle, under täcket, och bara försvinna? Bara för en liten stund?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar